Tur man är ung!
Första gången var precis utanför jobbet, höll på att trilla bakåt men slutade med att jag hamnade på alla fyra i snön! Knäna tog mest stryk... Tur jag gick tillsammans med Frida, då var det inte så pinsamt och vi kunde skratta åt det tillsammans!
Andra gången var på Hjalmar Brantingsgatan, gjorde en klassis halkning och slog i vänster-höften...
Varför är det så pinsamt att halka omkull när man är själv? Snabbt uppe var jag iaf...
Det är tur att man är ung, annars hade jag väl legat på min avdelning med bilaterala patellafrakturer och en collumfraktur...
Hemska halka, jag har varit nära några gånger men lyckats hålla mig på benen. Och jourfallen bara rasar in en halkig dag..