En down-period?
Jag känner att jag har en liten neråt-period just nu...
För det mesta så trivs jag med att vara singel, men ibland kommer man i svackor då man saknar någon, tror jag är i en sådan nu... Vänner och bekanta runt omkring mig stadgar sig en efter en, det skaffas barn, byggs hus o.s.v. Tanken att man kommer förbli ensam har dykt upp allt oftare, jag vill inte förbli den obotliga singeln i hela mitt liv... Jag är inte gammal, jag är bara 24 år, men vad fan... Att vara 24 år och aldrig ha haft ett "riktigt" förhållande är inte så kul... Varför gå och bli småförälskad och kär om man bara blir dumpad och får hjärtat krossat eller i alla fall lite ärrat? Vill inte spilla fler tårar på ouppnåeliga killar... Börjar jag tappa tron på kärleken? Jag vill inte sluta ensam...
Bra låt som beskriver hur jag känner mig...
Al Green- How can I mend your heart (ft. Joss Stone)
De är inte ouppnåeliga bara inte värda att klättra hela den långa vägen för. Det intressanta är att det vet dem om så det säger det oftast till oss så vi ska sluta innan vi bränt alla krafter och all proviant. De som är värda att bestiga berg för kommer att ge dig en hjälpande hand eller knuff i rumpan.