Kycklingtacogratäng.

Vi visste att vi var sugna på tacos men inte vanlig tacos, det börjar bli lite tråkigt. Jag gnuggade geniknölarna och improviserade fram denna gratäng!


700 gr kycklingfilé
Ett gäng champinjoner
1 gul lök
1 påse tacokrydda
1 burk chunky salsa
1 ask philadelphiaost
1 burk ananas
Cheddarost (sådan där hamburgerost i skivor)
Nachochips

Tärna kycklingen, skiva lök och champinjoner, bryn i smör. Tillsätt tacokrydda, salsasås och philadelphiaost och låt puttra en liten stund. Tärna ananas och strö ut. Lägg ut ostskivorna och grädda på 200 grader i ca 15 minuter. Stick ned nachochips och servera med sallad och andra valfria tillbehör.




Så mycket planer, så lite tid...

Vissa dagar finns det så mycket jag skulle vilja göra, både stort och smått, men jag hinner aldrig allt... 

Idag har jag en del att fixa inför helgens visning. Jag vill även baka en massa nyttiga och onyttiga saker och göra en massa storkok för att få matlådor. Jag vill rensa garderob och sänglådor. Jag ska lämna lägenhetsnyckel till mäklaren och skulle behöva hämta hem cykeln som står på jobbet (eftersom det var stört omöjligt att cykla hem i snöovädret igår, som icke-gravid hade jag gjort det men ville inte riskera nått). Jag behöver handla och skulle vilja åka och klämma på barnvagnar. Sen är det ju väldigt skönt att ligga på soffan oxå...

Dags att kliva upp från den där ovan nämnda soffan om jag ska få en bråkdel av det där gjort...

Omställning.

När man kämpat halva sitt liv och mått dåligt över vikten (även om det inte märkts utåt) så är det en jäkla omställning att gå upp i vikt utan att kunna göra någonting åt det. Helt plötsligt ska jag stolt visa upp den mage jag är van vid att dölja. 

När man dessutom kämpat ett halvår med att gå ner i vikt och äntligen börjar känna sig nöjd blir det ännu jobbigare när inga kläder helt plötsligt passar och man är förpassad till leggings, tunikor och klänningar. 

Affärernas utbud av gravidkläder är inget att hurra över. Speciellt inte när man drar några storlekar större från början. Just nu känner jag mig bara tjock och ful, vill ligga inne och gråta och tycka synd om mig själv.

Jag vet att jag inte kan göra något åt att jag går upp i vikt just nu, men jag kan minska viktuppgången genom att tänka på vad jag stoppar i mig, men man blir inte så motiverad till det när man ändå kommer att gå upp i vikt. Jag vet att både jag och barnet kommer må bra utav det, både nu och sen, men det är svårt...

Nu ska jag försöka fixa till mina rödgråtna ögon och hitta på något med min kärlek och komma på andra tankar!