Omställning.

När man kämpat halva sitt liv och mått dåligt över vikten (även om det inte märkts utåt) så är det en jäkla omställning att gå upp i vikt utan att kunna göra någonting åt det. Helt plötsligt ska jag stolt visa upp den mage jag är van vid att dölja. 

När man dessutom kämpat ett halvår med att gå ner i vikt och äntligen börjar känna sig nöjd blir det ännu jobbigare när inga kläder helt plötsligt passar och man är förpassad till leggings, tunikor och klänningar. 

Affärernas utbud av gravidkläder är inget att hurra över. Speciellt inte när man drar några storlekar större från början. Just nu känner jag mig bara tjock och ful, vill ligga inne och gråta och tycka synd om mig själv.

Jag vet att jag inte kan göra något åt att jag går upp i vikt just nu, men jag kan minska viktuppgången genom att tänka på vad jag stoppar i mig, men man blir inte så motiverad till det när man ändå kommer att gå upp i vikt. Jag vet att både jag och barnet kommer må bra utav det, både nu och sen, men det är svårt...

Nu ska jag försöka fixa till mina rödgråtna ögon och hitta på något med min kärlek och komma på andra tankar!