Min avdelning.
Men det är så mycket som jag vill skriva ner så det skulle ni aldrig orka läsa igenom.
Det skulle inte vara någon munter text.
Det skulle handla om kollegor som gråter när dom går hem för att dagen har varit så stressig, det skulle handla om kollegor som blir långtidssjukskrivna pga utbrändhet, ryggproblem och annat skit.
Det skulle handla om alla som slutar och börjar och hur många kollegor som har kommit och gått under mina 3 år.
Det skulle också handla om dåliga patienter som inte platsar på en ortopedavdelning, läkare som inte har rätt kunskap och viljor som inte fås igenom.
Det skulle handla om att ortopeden är lite av en slask-avdelning, dv.s vi brukar vårda allt, kirurgpatienter, medicinpatienter, urologpatienrer, infektionspatienter... det skulle handla om konsulter och läkare till utlokaliserade patienter som inte kommer.
Det skulle handla om miljoner telefonsamtal och utskällningar, om otrevliga patienter, anhöriga, doktorer och kollegor.
Det skulle handla om hur tungt det är på en avdelning där merparten inte kan kliva upp ur sängen själva.
Det skulle handla om att det har blivit lite mindre roligt att gå till jobbet.
Men...
Det skulle oxå handla om hur bra mina kollegor är, att det faktiskt är dom som är den största orsaken till att man stannar kvar.
Det skulle handla om gulliga patienter och trevliga anhöriga som tackar en för ett gott arbete.
Det skulle handla om doktorer som lyssnar på vad man säger och tar tag i saker så att det händer något.
Det skulle handla om att vi faktiskt har dagar som är bra, där allt hinns med och inga patienter blir dåliga, personalen hinner ta sina matraster och ingen glöms bort.
Det skulle handla om att jag faktiskt får mig ett par goda skratt varje dag pga mitt arbete.
Men tyvärr så skulle det mest handla om hur jag har tappat lite av motivationen att gå till arbetet och vilja göra ett bra jobb, att jag har sökt vidareutbildning till hösten och att jag funderar på vad jag skulle vilja jobba med om jag inte var sjuksköterska...
Usch Johanna det låter inget vidare =(
Trist att du redan efter 3 år känner att du tappat motivationen. Vad är det för vidareutbildning du sökt?
Och jag funderar som du, vad skulle man jobba med om man inte var sjuksköterska, jag har då för min del inte en aning. Hoppas att det ordnar sig till något bättre för dig iaf.
Kram Sara