rixpucko

Del ett av Tjejklassikern avklarad. Den del jag minst velat genomföra, den del jag mest fasat för. Men jag gjorde det!

 

Jag har aldrig tyckt om att springa. Fram till för 4-5 år sedan hade jag kanske sprungit 3 km i sträck som mest. Anmälde mig till Blodomloppet genom jobbet 2009 och då sprang jag för första gången 5 km utan att gå. Sommaren samma år drog jag av korsbandet i knäet och det blev si sådär med träningen kommande år.  Efter det har jag hållt mig runt 3-5 km de gånger jag varit ute och sprungit.

 

I våras när jag var ute och promenerade testade jag på att börja springa lite och kom väl en 1-2 km utan att tycka det var speciellt jobbigt. Testade några gånger till och det gick bra. Jag anmälde mig till Lidingö Tjejlopp. Ett galet beslut kan tyckas, men jag fortsatte springa. En lördag var jag uppe i 9 km, kombinerat jogg och promenad, men merparten jogging. Sedan började benhinnorna krångla. Jag sprang inte på 5-6 veckor.

 

Lidingö Tjejlopp närmade sig. Jag testade springa lite igen och tyckte att det bara var sååå jobbigt, fick ont i benhinnorna och funderade på vad jag gett mig in på... Bestämde mig för att springa en gång i veckan och träna på som vanligt med det övriga. i värsta fall fick jag gå runt.

 

Helgen innan blev sambon sjuk. Jag hoppades lite att jag också skulle bli sjuk, så jag skulle slippa springa.

 

I onsdags var jag anmäld till Ronja-loppet här i Uppsala. 5 km. Var lite nervös men sprang dessa 5 km på 35.48, en tid nära det jag sprang på 2009. Jag återfick lite hopp och det kändes bra inför dagens lopp och med nyinköpta kompressionsstrumpor kunde det bara bli bra.

 

Väl på startlinjen idag var det lite nervöst, skulle jag verkligen klara det? Startskottet gick och vi satte iväg, rätt sakta, vi var ju ganska många som skulle iväg. Första backen kom rätt snabbt, jag tror jag sprang uppför hela, men det var ju rätt tungt. Bestämde mig rätt fort för att försöka köra mitt eget race och inte påverkas för mycket av dom runtomkring. Överlag tycker jag att det gick bra fram till 7 km. Jag gick i uppförsbackarna, släppte på så mycket jag vågade i nedförsbackarna. Gick när andhämtningen och pulsen blev för tung. Med 3 km kvar blev det tungt. Mycket gick på ren vilja. 2 km kvar kom sista jobbiga backen. Usch och fy så segt det var i benen. 1 km kvar, jag bestämde mig för att nu skulle jag jogga hela vägen in i mål. Det gick inte fort, men jag joggade. När jag kom ut i skogen, in på upploppet, rös jag över hela kroppen. Snart var det över! Ökade lite, kom upp bredvid en tjej, hon tittade på mig och sa: du eller jag först, kom igen nu! Tyvärr kom hon in några sekunder före mig, men det gjorde inget. Jag kom i mål och jag joggade merparten av loppet! Tiden? 1.21.18!